TL;DR och lättläst text

lättläst

TL;DR är kort för “too long, didn’t read”, och även om långa texter ibland kan kännas främmande så handlar det egentligen mycket om hur texten styckas upp. Genom att dela upp texten i mindre beståndsdelar om max 10 meningar så kommer en normalt omänsklig text att helt plötsligt kännas lättläst.

Att dela upp en text i stycken är en konst i sig, det viktigaste är förstås att man inte förstör läsarens flow och bryter mitt i en intressant utläggning. Det bästa enligt mig är att bryta stycket när man byter ämne eller byter vinkling på det man skriver.

Det finns också någonting som kallas för Flesch Reading Ease Test som är ett mått på hur lättläst en text är. Det handlar egentligen om hur långa meningarna är och hur dessa är uppbyggda. Min poäng är att detta är ett ganska trubbigt mått på lättlästhet om man inte inriktar sig mot barn eller dyslektiker. Om jag på min ekonomiblogg hade satsat på att få en lättläst blogg så hade jag förmodligen framstått som outbildad. Genom en snygg meningsuppbyggnad, fylld av bisatser, så kan en skribent fort framstå som mer auktoritär än dennes kunskap på området rättfärdigar.

Det är förstås farligt att dela upp texten allt för mycket då bloggen istället kommer att upplevas som plottrig, vilket vi absolut inte vill. Anledningen till att vi gör den lättläst är för att en lättläst blogg ofta är en snygg blogg, och en plottrig blogg är allt annat än snygg. Dessutom är en allt för uppdelad text inte speciellt lättläst heller. Det hela är en stor balansgång som tar tid att behärska, och det bästa sättet är enligt mig att läsa andras bloggar och verkligen analysera hur bloggarna använder styckesindelning.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *